Ska reklam få ta över samhällets vårdansvar?  

Idag regleras marknadsföring av modersmjölksersättning i lag 2013:1054. Lagen är hård och all marknadsföring av modersmjölksersättning är förbjuden om den inte framställs i vetenskapliga publikationer. Denna lag är utformad med grund i WHO:s etiska kod om marknadsföring av modersmjölksersättning. Just nu behandlas ett förslag om att ta bort detta marknadsföringsförbud i Miljö- och jordbruksutskottet, betänkande 2020/21:MJU18. För att aktivt kunna ta ställning i denna fråga behöver man grundläggande förståelse för amningens biologi och spädbarns beteende. Man behöver också förstå varför dessa riktlinjer och lagar från början har behövts.

Nästan alla gravida kvinnor i Sverige idag säger under graviditeten att de vill amma sitt barn. Statistiken visar dock att många mammor inte alls kommer amma barnet i den utsträckning de tidigare önskat. Det kan vara av olika anledningar, kanske var amningen ingenting som mamman tyckte om eller så fanns det kanske fysiska hinder.  

Robert Hannah (L) skriver i sin motion att de mammor som ger modersmjölksersättning saknar information för att göra ett aktivt val mellan ersättningar i dagsläget och menar att detta skulle hjälpas genom att häva reklamförbudet. Hur menar han att reklam hjälper till att göra ett aktivt val? Ett företag som gör reklam för sin produkt gör det med ett syfte, att sälja den. Syftet med reklam är sällan att sprida kunskap om för- och nackdelar med en produkt eller att jämföra den med andra alternativ i ett rättvist sken. Bör man då förlita sig på just reklam i val av ersättning?  

Hur en ersättning fungerar hos ett specifikt barn beror på flertalet faktorer, inte sällan är allergier en faktor. Att utreda och konstatera allergi hos nyfödda barn är många gånger ganska svårt och vården bör konsulteras. Jag förstår att föräldrar saknar information inom detta och jag tycker inte heller det ska förväntas av dom. I stället bör samhället se över kompetens och acceptans hos barnhälsovårdens sjuksköterskor så att alla föräldrar känner att de tryggt kan vända sig dit med sina frågor. Valet av ersättning bör baseras på individen, inte på vilket företag som har bäst PR-konsult eller störst plånbok.  

Vi går nu tillbaka till att dom flesta mammor säger att dom vill amma samtidigt som Socialstyrelsens statistik visar på en nedåtgående amningsfrekvens. Vad beror det på? Min gissning som amningsrådgivare är det bristfälliga stöd nyblivna mammor får för att etablera sin amning. Självklart finns det fall där det inte går eller där mamman väljer bort amning, men låt oss nu fokusera på de kvinnor som kommer till mig för rådgivning och som vill amma.  

Den typiska patienten hos mig är en mamma som är orolig för att hennes mjölk inte räcker till. Det känns som att barnet vill amma nästan hela tiden, visst måste väl barnet vara hungrigt? Svaret är nej, barnet gör precis som barnet biologiskt ska för att mammans kropp ska börja producera mjölk och för att mjölkmängden ska öka. För att utvärdera om ett barn är hungrigt kan man inte titta på hur ofta barnet vill amma, utan i stället på om barnet går upp i vikt och kissar som förväntat. 

I dagens samhälle förbereds inte mammor på att barn har detta behov och att det finns en biologisk orsak till att barnet ammar ofta. Det ses ofta som onormalt, som att något skulle vara fel med amningen. Denna situation är inte svår att utnyttja i marknadsföringssyfte genom att uppmuntra mamman att testa ge ersättning. För att förstå varför detta vore ett dåligt råd behöver man förstå biologin bakom mjölkproduktionen.  

Ett barn som får ersättning som är svårsmält kommer behöva fokusera en stor del av sin energi för att ta upp näringen. Kanske till och med så mycket energi att barnet blir trött och somnar. Mamman kan då tolka detta som att barnet äntligen blivit mätt och nöjt när det egentligen kanske handlar om att barnet inte orkar annat än att sova. Här späs tankarna på för mamman om att hennes mjölk inte är tillräcklig.  

Under tiden barnet sover och är full i magen av denna ersättning kommer barnet inte orka amma. Några timmar går där barnet annars hade ammat. Så åter till biologin, barnet ammar ofta för att öka bröstmjölksproduktionen. Nu när barnet jobbar för att förbränna ersättningen och inte ammar blir mammans bröst spända av mjölk, signaler skickas till hjärnan att mjölkproduktionen måste minskas för att undvika att mamman får ont.  

Kvällen efter händer samma sak, barnet vill amma mycket. Mamman som här har börjat tvivla på sin förmåga ger ersättning, brösten blir spända, mjölken minskar. Till slut är mammans tankar sanna, det finns inte tillräckligt med mjölk. Och vad mer leder detta till än att mammans mjölk minskar? Jo, om barnet får flaska är det ganska vanligt att barnet inte längre vill ta bröstet utan föredrar flaska. Att fortsätta amma med ett barn som inte vill ha bröstet och där mjölkmängden inte är tillräcklig är en utmaning som ofta blir för svår för mamman. Många mammor lever idag med tron om att deras kropp inte kan amma, att de inte kan producera tillräckligt med mjölk till sina barn. En del känner stor sorg över detta och sorgen kan sitta i många år. Potentiellt helt i onödan för att stödet fattats när mamman behövde det.  

Så min fråga till Robert Hannah är vilken av informationen ovan han saknat? Har han vetat att det i närmsta livsmedelsbutik finns ett utbud av flera modersmjölksersättningar? Har han vetat om mekanismen bakom barns biologiska amningsmönster och ersättningens inverkan på detta? Är han insatt i hur bristfällig kunskapen kan vara gällande både amning och modersmjölksersättning hos vården? Vet han vilka faktorer som påverkar hur en ersättning fungerar för ett barn? Min gissning är att Robert Hannah vet var han kan köpa ersättning men inte har så stor kunskap kring amning i övrigt. Jag tror också att Robert Hannah är fullt kapabel att läsa informationen på de olika förpackningarna i affären och därifrån göra informerade val. Det är dock tveksamt om han känner till hur en amning redan idag ofta blir problematisk på grund av mammors osäkerhet. En osäkerhet som storföretag kanske snart fritt kan spela på för att få sälja sina produkter.

En sista undran till Robert Hannah är om han känner till vad detta förbud mot reklam för modersmjölksersättning grundar sig i? Gratis utdelning av prover på ersättning till nyblivna mammor med information om att barn som får denna blir starka och friska. Gratisprover som tar slut alldeles lagom till mammans egen bröstmjölksproduktion avtagit. Dessutom i länder där den dyra ersättningen ofta har behövts blandas med förorenat vatten och därmed lett till otaliga dödsfall.

Trots allt kan jag hålla med Robert Hannah. Ingen annan än kvinnan ska bestämma hur hon matar sitt barn och informerade val är bland det viktigaste vi tillsammans kan kämpa för. Robert Hannah tror att denna information ska komma från ersättningsföretagen, jag tror att den regionala vården bör utvecklas för att ge relevant och evidensbaserad information utifrån behov och önskningar. Kommersiella krafter kommer inte att se situationen utifrån mammans önskan eller barnets bästa.

Om nu förbudet för marknadsföring av modersmjölksersättning tas bort så behöver samhället ta ett ansvar de långt tidigare borde ha gjort. Utforma stödet så att både ammande och flaskmatande mammor kan söka sig till vården för svar på sina frågor. Mammor ska aldrig behöva förlita sig på reklam för att inhämta information.

Elin Karlsson, Legitimerad sjuksköterska, Amningsrådgivare